Alltså mina kollegor

Man skäms ju. För två veckor sen

Idag har det varit informationsmöte. 3 tillfällen. Garaget, fikarummet på stan och på kvällen vid garaget. Toppen. Information om skiten, för första gången.

Hur många var där? Det var 4 stycken nu på kvällen och på lunchen när jag råkade komma för jag hade rast var det runt 4 stycken också. Och det var något fler det tredje tillfället.

När jag var ung fick jag lära mig att inte skriva på något man inte vet vad det är. Så jag skrev inte på, för det har inte kommit någon information alls förutom att det ska komma något som heter tidssökning och att man ska få önska tider. Sen blev jag förföljd av tjat och ifrågasättning till varför jag inte skrivit på i en vecka. Vilket jävla tjafs och tjat det var. Och det var världens bästa anledningar. Inte. Min sambo har skrivit på. Jaha. De flesta andra tjejer har skrivit på. Jaha.. Det är ju precis anledningarna jag behöver. Och det spelar ju ingen roll. För det skulle ju bli. Och hursomhelst så rör det inte mig.

Nu var det information idag. Och ingen kom ens och lyssnade på vad de hade att säga. Det verkade jättebra. Och om ett år med det kommer nästan alla älska det när de lärt sig hur det funkar och att de får det bättre än nu. Vad spelar det för roll om man kör ettan eller trean på torsdag om 21 veckor…  Och det kommer finnas kvar fasta listor också som ska gå enligt senioritetsordningen som är nu. De som jobbar längst får det de vill ha. Så vad tjafsar de i…

Även om det är dåligt kan man ju testa, man vet ju inte innan!